Vissa läsupplevelser leder till samtal som rör annat än boken ifråga. Fallet "Underströmmar" fick oss inte att diskutera bokens handling i någon större utsträckning, snarare funderade vi på varför vi romantiserar öliv och boende nära havet.
För att ändå säga något om romanen - ön, havet och och de svåra förhållanden som där råder beskrivs detaljerat. Dock har samtliga i cirkeln svårt att få grepp om huvudpersonen, Mado. Hon upplevs mest som ett par ögon genom vilka vi ser de övriga karaktärerna. Läsvärd, jovisst, men inte författarens bästa. Läs hellre "En doft av apelsin" eller "Choklad".
Tack Åsa för gott fika!
