En svårflörtat bokcirkel har utkristalliserats! Det räcker inte med ett vackert omslag, skyhöga försäljningssiffror eller genomgående strålande recensioner för att charma oss. Diskussion kring "Igelkottens elegans" började med tämligen negativa utlåtanden såsom "överintellektualiserad" och "pratig". Vi konstaterar dock att den flyter på och att den vinner med läsningen, saker som vi hakade upp oss på i början blir mindre väsentliga längre in i boken. Det finns också cirkelmedlemmar som tycker väldigt mycket om boken, men de kunde tyvärr inte närvara och försvara "igelkottens" heder.
Störst problem under läsningen hade vi nog med tolvåriga Palomas alltför insiktsfulla tankar om livet och människorna i hennes omgivning. Att kalla henne brådmogen vore en rejäl underdrift! Hennes intelligens har på något vis genererat en erfarenhet värdig stora tänkare och filosofer. Förklaringen står att finna i att författaren själv är lärare i filosofi.
Dock innehåller boken ett pärlband av tänkvärda citat. Eller vad sägs om "Det är kanske det som är att vara levande: att jaga bortdöende ögonlick." (s. 287)
